V 18

{ Mosig bloggerska i fladdrig top men trots det är vi nu inne i vecka 18 ♥  Hej, hej på dig!}

 

 

 

Hej vecka 18!

 

Nu börjar det verkligen synas. Men det är klart, lite stora, fladdriga topar förvillar ju alltid. Men när magen börjar puta rätt ut spelar det inte riktigt någon roll hur mycket oversize tröjan än är, maggen tar över liksom. Haha. Men det är ju bara supermysigt - såklart ♥. Nu har det liksom gått så långt att folk baserat på magen frågar, "nämen åh, väntar ni smått!". Och det är väl en himla tur att svaret är ja. För det kan ju vara känsligt det där annars. Man har ju hört en och annan smått pinsam historia om gravidfrågor, magar, nyfikna filurer och hej&hå. Den är så vågad och laddad den där lilla fråga.

 

Nu börjar det i alla fall närma sig ultraljudsundersökning. Längtar som ett litet barn på julafton - så galet mycket. Man hoppas ju bara innerligt att allt är bra. Men som jag har sagt tidigare, man får njuta av stunden, vara glad och bara hoppas på det bästa. Ingenting blir bättre för att man oroar sig, men sen är det klart att lite oro kommer man nog aldrig riktigt ifrån. Det hör ju till ju. Men det är bara att göra sitt bästa och fokusera på det braiga. Huah.



♥

 

Jag kan i alla fall konstatera att jag nog måste vara inne i en lite extra känslig fas. Tårarna kan komma för minsta lilla. Studenter på flak, sorgliga familjeöden, små missförstånd, ja you name it. Har ju hört att det kan vara så, men att man blir såå blödig för små, små saker ja det är en ny upplevelse. Det är tur att jag har kommit över tonåren och är bekväm i min vuxenroll. Kan bara känna med de tjejer som fick hela gravidkarusellen under samma tid som man var grön i vuxenlivet och allmänt förvirrad över vem man egentligen är. Men nu är ju situationen annorlunda. Och tur är väl det. Hörrni, det blir bra det här trots lite tårar och stormande känslor. Det hör ju till. Trallallaa.

 

 

KRAM